← Osorterade låtar

Textens utveckling oklar, förmodligen med början hos risbönder på Poslätten runt slutet på 1800-talet, därefter omskriven runt någon gång före 1953 till en sång om de italienska partisanerna under Andra världskriget. Texten skrevs om återigen i koppling till folkkriget i Peru med början 1980, och översattes till svenska som en del av den internationella solidaritetsrörelsen för att stödja folkkriget. Melodin bär en stark liknelse till klezmersången "Koilen", förmodligen med ursprung under tidiga 1900-talet och populariserad av Mishka Ziganoffs (1889-1967) inspelning från 1919. 

Den kommunist som beslutar att strida måste strida till slutet. Friedrich Engels skrev 1852: "[L]ek aldrig med uppror om ni inte är fullt beredda på att ta konsekvenserna av er lek."

Hela tiden sprider reaktionärer i kriget med revolutionära rörelser idéer om amnesti och fredsförhandlingar; de som går på dessa skjuter bara fram lösningen på landets problem till nästa generation, och om den också går på det skjuts det fram ännu en generation, tills någon tar ett fast beslut att föra kampen till slutet. Det är denna låts historia: de italienska risbönderna som kämpade mot padrone, de italienska partisanerna som kämpade mot Mussolini och de peruanska gerillorna som kämpar idag mot den peruanska staten och USA-imperialismen har alla behövt ta ett fast beslut och inte låta det vikas.