Angående Gonzalos tänkande

Varje revolution alstrar i sin utvecklingsprocess, av proletariatets kamp som ledande klass och, framför allt, det Kommunistiska Partiets som upphöjer deras oavsägbara klassintressen, en grupp av anförare och huvudsakligen en som representerar och leder den, en anförare med erkänd auktoritet och myndighet; i vår verklighet har detta, av historisk nödvändighet och tillfällighet, konkretiserats i Ordförande Gonzalo, Partiets och revolutionens anförare.

Men, dessutom, och detta är fundamentet för varje anförarskap, alstrar revolutionerna ett tänkande som vägleder dem, vilket är resultat av den skapande tillämpningen av det internationella proletariatets ideologis allmängiltiga sanning till varje revolutions konkreta förhållanden; ett oumbärligt vägledande tänkande för att nå segern och erövra Makten samt, än mer, för att fortsätta revolutionen och alltid behålla kursen mot det enda storslagna målet, kommunismen; vägledande tänkande som, när det kommit fram till ett kvalitativt språng av avgörande betydelse för den revolutionära process det leder, identifieras med namnet på den som teoretiskt och praktiskt skapade det. I vår situation specificerades detta fenomen först som vägledande tänkande, sedan som Ordförande Gonzalos vägledande tänkande och senare som Gonzalos tänkande; därför det är Ordföranden som genom att skapande tillämpa marxismen-leninismen-maoismen till den peruanska verklighetens konkreta förhållanden har alstrat det, utrustande så Partiet och revolutionen med ett oundgängligt vapen som är segergaranti.

Gonzalos tänkande har härdats under år av intensiv, ihärdig och oupphörlig kamp av att upphöja, försvara och tillämpa marxismen-leninismen-maoismen, av att återta Mariáteguis väg och utveckla den, av rekonstitution av Partiet och, huvudsakligen av att inleda, vidmakthålla och utveckla folkkriget i Peru tjänande världsrevolutionen och till att marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen i teori och praktik ska vara dess enda befäl och vägledning.

Det är en väsentlig partinödvändighet att studera Gonzalos tänkande för en riktigare och korrektare förståelse av den allmänpolitiska linjen och huvudsakligen av den militära linjen, vi siktar mot att fördjupa den peruanska revolutionens säregenheter, det specifika och det egna som Ordförande Gonzalo mästerligt har framhävt; så tjänar vi till “den stora planen att utveckla baser”, till folkkrigets utveckling och perspektivet av att erövra Makten i hela landet.

Vi måste studera Gonzalos tänkande med utgångspunkt från det historiska sammanhang som alstrat det; se den ideologiska basen som bär upp det; precisera dess innehåll, mest väsentligen uttryckt i den allmänpolitiska linjen och den militära linjen som är dess centrum; sikta på det grundläggande i det, problemet med Makten, att erövra Makten här, i Peru, oupplösligt förbundet med proletariatets erövring av Makten i hela världen; och ägna stor uppmärksamhet åt dess härdning i tvålinjerskampen.

För att syntetisera så kan dessa grundfrågor behandlas tillämpande följande schema.

I. HISTORISKT SAMMANHANG

Internationellt. Beträffande händelser: 1) Av utvecklingen av det andra världskriget framdeles; 2) Den mäktiga nationella befrielserörelsen och inom denna den kinesiska revolutionens process och triumf; 3) Den kubanska revolutionen och dess återverkan i Latinamerika; 4) Den stora kampen mellan marxism och revisionism; 5) Den Stora Proletära Kulturrevolutionen. Men nyckeln är att se hur Gonzalos tänkande i denna storslagna klasskamp på världsnivå anser att en tredje etapp av proletariatets ideologi uppkommer: först som marxism-leninism, Mao Tse-Tungs tänkande; sedan, marxism-leninism-Mao Tse-Tungs tänkande; och, senare, definierar den som maoism förstående dess allmängiltighet; och på detta sätt kommer till marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen som marxismens aktuella uttryck.

Nationellt: 1) Efterkrigstidens peruanska samhälle och den politiska kampen i det, den så kallade Nationella Demokratiska Fronten, APRA:s handlande, Odrías kupp och kampen emot hans åttaåriga regeringsperiod, striden mellan APRA-anhängare och kommunister; och särskilt, byråkratkapitalismens utveckling under 60-talet och en del av 70-talet och den skarpa klasskampen som följde med den, “Velasquismen” och dess så kallade revolution, sammansvärgningen och tvisten mellan den kompradora bourgeoisien och byråkratbourgeoisien, (fraktioner av storbourgeoisien) och opportunismen och huvudsakligen revisionismen som stödjare. 2) Klasskampen i bonderörelsen; 3) Arbetarrörelsens process; 4) Den intellektuella rörelsen; 5) Den väpnade kampen i landet, särskilt MIR:s och ELN:s under 1965, såväl som dess föregångare i Blanco, Vallejos och Heraud; och 6) Frågan om Partiet: hur ett Parti grundat på rent marxist-leninistiska grunder degenererade till revisionistiskt parti, nödvändigheten av att återta Mariáteguis väg utvecklande den och rekonstituera Partiet, Perus Kommunistiska Parti som själve Mariátegui grundade 1928 och hur ett marxist-leninist-maoistiskt Parti byggdes upp genom rekonstitutionen. Här är det basalt hur Gonzalos tänkande djupt förstår det peruanska samhället centrerande i det avgörande problemet om byråkratkapitalismen, ser nödvändigheten av att rekonstituera Partiet och av att erövra Makten och försvara den med folkkriget.

II. IDEOLOGISK GRUND

Utan marxismen-leninismen-maoismen kan man inte förstå Gonzalos tänkande, därför detta är marxismen-leninismen-maoismens skapande tillämpning på vår verklighet. Denna punkts nyckelfråga ligger i förståelsen av proletariatets ideologis historiska utvecklingsprocess, i dess tre etapper förverkligade i marxismen-leninismen-maoismen och av maoismen som den huvudsakliga; och väsentligt, huvudsakligt är hans tillämpning av marxismen-leninismen-maoismen som allmängiltig sanning till den peruanska revolutionens konkreta förhållanden; därför är Gonzalos tänkande specifikt huvudsakligt för Perus Kommunistiska Parti och revolutionen det leder.

Genom att det vägledande tänkandet har kommit till ett kvalitativt språng av avgörande betydelse för Partiet och revolutionen har det blivit till Gonzalos tänkande, markerande, så, en milstolpe i partilivet.

III. INNEHÅLL

III. a. Teorin. Hur han förstår och tillämpar marxismen-leninismen-maoismens, huvudsakligen maoismens tre beståndsdelar; framhäv betydelsen som han ger till den marxistiska filosofin, nödvändigheten av att vi formerar oss i denna och speciellt hans tillämpning av motsättningens lag till studiet av varje problem, alltid med sikte på att definiera huvudaspekten och tingens process; i politisk ekonomi uppmärksamheten åt exploateringsförhållandena och mycket speciellt åt byråkratkapitalismen, med inriktning på revolutionens mognande och folkkrigets återverkan i basen, liksom hans uppmärksamhet åt imperialismens ekonomiska förhållanden sökande dess politiska konsekvenser; i vetenskaplig socialism hur han centrerar i folkkriget och dess konkretisering i landet, hur han alltid håller frågan om Makten i åtanke och, särskilt, dess förverkligande och utveckling som Ny Stat.

III. b. Om innehållet. Det väsentligaste och den mest utvecklade delen av Gonzalos tänkande finns i Partiets allmänpolitiska linje; detta tänkande, bär alltså direkt upp linjen och dess fem element varande utgångspunkten för detta uppbärande hur han förstår och fast vidmakthåller programmets kurs.

III. c. I Gonzalos tänkande måste vi framhäva det anmärkningsvärda fullbordandet av Ordförande Maos framlagda krav: teoretisk soliditet, förståelse av historien och ett bra praktiskt styrande av politiken.

IV. VAD ÄR DET FUNDAMENTALA

Det fundamentala i Gonzalos tänkande är frågan om Makten, konkret, Maktens erövring i Peru, helt och hållet i hela landet, som konsekvent tillämpning av marxismen-leninismen-maoismens allmängiltiga sanning till vår revolution. Men då det är ett kommunistiskt tänkande, förstår det Maktens erövring i Peru som en del av Maktens erövring för proletariatet på världsnivå; och att Maktens erövring i landet, idag förverkligande sig i Folkkommittéer, stödbaser och Folkrepubliken av Ny-Demokrati under formering i perspektivet av att upprätta Folkrepubliken Peru, tjänar till att upprätta proletariatets diktatur i vårt land för utan denna kan man inte marschera till kommunismen. Och, allt detta i syfte att fast och beslutsamt tjäna till upprättandet av folkrepubliker och huvudsakligen av proletariatets diktatur i hela världen, under ledning av Kommunistiska Partier, med revolutionära arméer av ny typ, medelst folkkriget och utvecklingen av kulturrevolutioner tills dess att kommunismen belyser hela Jorden.

V. HÄRDANDE I TVÅLINJERSKAMP

Det är genom en ihärdig, fast och skarpsinnig tvålinjerskamp, och försvarande av den proletära linjen och besegrande av de motsatta linjerna som Gonzalos tänkande har härdats. Bland de mest framstående kamperna som förtjänar att uppmärksammas är de som fördes mot den nutida revisionismen, här speciellt representerad av Del Prado och hans anhängare; mot Paredes och hans gängs högerlikvidationism; mot vänsterlikvidationismen med han som var Sergio och hans självutnämnda “bolsjeviker” i spetsen; och mot den högeropportunistiska linje som motsatte sig inledandet av den väpnade kampen. Utan kamp hade Gonzalos tänkande inte kunnat utvecklas, och hans anmärkningsvärda hantering av tvålinjerskampen inom Partiet är en fundamental fråga som vi måste studera och lära oss av.

Att studera och huvudsakligen tillämpa Gonzalos tänkande är avgörande för att mer och bättre tjäna Partiet, folkkrigets utveckling och den proletära världsrevolutionen; att lära av Ordförande Gonzalo är avgörande för att helhjärtat tjäna folket.

Centralkommittén

Perus Kommunistiska Parti

1988